Gammal kärlek

Grim Fandango släpptes när jag var 14 år, 1998, men är än idag den största spelupplevelsen någonsin för mig. Trots att jag har avverkat timmar, dygn, veckor, bakom otaliga spel och konsoler är det ingenting som har varit i närheten av vad Lucas Arts lyckades åstakomma.
Ja det här är en hyllningstext.
Men det är tvunget, den måste skrivas.


Grafisk design är ett samspel av bilder, typografi, marginaler, färger och massa saker därtill. Speldesign är beroende av än mer. Möjligen därför som många spel inte ens gör anspråk till att bli bäst, förnya genren eller förtrolla spelaren genom att berätta en historia. Det är helt enkelt enklare att producera snygga shoot em up-spel. Möjligen också därför spelen var mer genomtänkta förut, det var tvunget att förtrolla spelarna när det inte fanns någon glassig yta att luta sig tillbaka emot.

Grim Fandango utspelar sig i The Land Of The Dead. Det här var på den tiden då Lucas Arts gjorde allting rätt - de designade de dödas land med inspiratin från azterkerna, klassisk film noir och gjorde allting perfekt med en stor dos mörk humor. Ett av alla genialiska drag är att låta blommor representera död i de dödas land, det är precis den humor som gjorde att man aldrig ifrågasatte spelet. Trots att vi befann oss i mellanlandet mellan liv och död. På väg till fots mot den eviga vilan - The Ninth Underworld.
Manny Calavera, spelets huvudperson, är en sorts försäljare på The Department of Death av resepaket till den eviga vilan . Men hans klienter är gång på gång stolpskott som alla blir tilldelade den sämsta möjliga resan - en vandringsstav. När även det uppenbara helgonet Mercedes Colomar inte blir kvalificerad till någonting annat än en väldigt lång promenad mot sin vila så inser Manny att han blir lurad. Så han ger sig av, för att hitta fröken Colomar - som borde sitta på ett The Number Nine, det expresståg som tar dig till din eviga sömn på ett par minuter.
En av de bästa stunderna är när man för första gången kommer till staden Rubacava. Där Manny hamnar av en slump i sitt sökande efter Mercedes. Han blir kvar där och öppnar ett Casino. Här finns några av de bästa spelscener någonsin: bårhuset som är lika mycket en florist, kattracingbanan, nattklubben där man kan läsa klyschig spoken word-poesi, arbetar-bina som startar sin första fackförening. Och inte minst Glottis - Mannys evige sidekick. Stor, tjock, alkoliserad och högljudd. En perfekt avvägning mot Mannys alla motsatser.


Anledningen till att Grim Fandango blev ett spel är antagligen för vår tid tillät det. Det hade lika gärna kunna varit en bok eller kanske en film. Det är faktiskt helt oviktigt. Det viktiga är att det är en fantastiskt upplevelse, ett underbart bra spel. Lika välgjord som den bästa boken du har läst, filmen du sett eller musiken du hört.