Hat Bold
Hat är en mycket delikat och fin känsla. En känsla man ska ta vara på. Många missuppfattar hat som "slöseri på energi", "dumheter" eller jag vet inte vad. Tvärt om: hat är en bestämt åsikt och motsatsen till att älska någonting. Likgiltighet däremot - det är slöseri på energi.
Precis som att kinas gruvarbetare gillar solljuset än mer efter några timmar i sin klaustrofobiska kolgruva så känns alla motsatser till hat så mycket bättre när man får hata lite.
Hat är helt enkelt rätt bra och nödvändigt.
Vad jag hatar stavas: Gill Sans.
Ett typsnitt som är "klassiskt", "fint", "lättläsligt". Gill Sans är som den plågsamma tystnaden på släktmiddagar som äter upp en innifrån. Som hemska arbetskollegor man inte vill prata med - men måste. Det finns där. Överallt. Går inte att komma undan och ser inte på ytan ut att skada någon. Men så är det med all psykisk misshandel - ingen märker det förrens skadan redan är långt gången.
Det perfekta exemplet är Kulturhuset i stockholm. Allting i huset andas Gill Sans. Inte nog fult för att behöva göras om. Men tillräcklig gräslig för att sakta kväva en, sakta se till att när man lämnar lokalen har utvecklat en svulst i nacken.
Jag står inte ut med det gemena a'et. Det har en svans. Nej - en utväxt!
Jag hatar det! Jag hatar dess ojämnheter!
Dessutom är det ritat av en from katolik född 1882 med en speciell sexuell läggning: många källor antyder att han skulle varit pedofil.
15 Kommentarer:
Äntligen!
Jag håller med om att det är stram ångest i sin mest pure form. Men hur snygg var bilden på Eric? Och jackan/skjortan/PLAGGET!?
haha! bästa posten!
Hmmm....hat är bra, sånt gillar vi.
Väldigt kluven, bokstav för bokstav är det ganska fint, men så fort det bildar ett ord eller en mening så kommer det där hatet du nämnde fram.
Kulturhuset har faktist fått sig en ny grafisk profil gjord av Silver, helt utan Gill....
Mitt största problem med Gill Sans är nog inte typsnittet i sig, utan den attityd som tycks höra samman med det. Även om det var förvånansvärt längesedan jag senast använde Helvetica i ett projekt så anser jag fortfarande att det är typsnittens Typsnitt och ett typsnitt som jag mer än gärna använder extramycket just pga den status som defaulttypsnitt som det fått (be någon beskriva hur ett helt neutralt typsnitt ser ut, och personen beskriver det inte alls neutrala Helvetica - det slår aldrig fel). Det är dock alltid någon dum jävel som klagar när man satt dit sina 55 pt stora helveticabokstäver, någon idiot som gnäller över att det man gjort är så opersonligt - "använd något varmt humanistiskt typsnitt istället, något i stil med Gill Sans!". Det är ingen idé att ens diskutera saken. Bort, bort, bort.
Hat är en ren och skär rättighet och i just detta fall (läs Gill Sans) en ren självklarhet.
Jag vill se en uppföljning på ämnet och då gärna med något som har att göra med Frutiger...
p.s Älskade posten Martin!
fan en post till....
elias: upp med lite bilder så får vi se vad ni jobbat fram. Väntar med spänning. Kanske bjuder ni på lite Frutiger? ;)
haha, jag använde frutiger i metaforen "fult" i min beckmansansökan.
jag håller med om gill sans, men måste tillägga att eric gill faktiskt skrivit en av de vackraste och mest säregna essäerna om typografi jag läst!
Michael, kommer upp på nya siten!
TIllbaka till Frutiger, Frutiger är otroligt vackert, mmmmmmmmmmmmmm dissa inte....aja baja!
Frutiger kan vara jättesnyggt.
Ibland.
Ni har så rätt, jag gillar faktiskt Frutiger men sen att det för min egen del tagits till helt löjliga proportioner när jag jobbade med Dynapac som kund en gång i tiden är som vi säger en helt annan historia.
För att inte tala om Gill då ;) men det tar vi över en bira.
Gill Sans är ju lugnt så länge det är versaler. Gemenerna är värda allt hat.
haha, jag gillade inte gill sans förrut och nu vill jag verkligen inte använda det!
Skicka en kommentar
<< Home