Build slumpar.

För många av oss som under 1990-talet var intresserade av såväl techno och electronica som grafisk formgivning var Republiken något närmast magiskt, och vi är en hel generation som formats av dess ideal. TDR var knappast först med något alls, men de blandade tydliga influenser som exempelvis Brockmann, Crouwel, 8vo, informationsgrafik, japanska livsmedelsförpackningar och Letraset-gnuggisar till en alldeles egen blandning som nästan alltid kändes fräsch och nyskapande. Ingen annan designbyrå - inte ens andra hjältar som Peter Saville Associates eller Style for Every Mood - har i mina ögon hållit en så rak linje och fascinerat mig så mycket. Att de flesta hjältar så småningom faller, det är en annan sak. Inte heller tDR klarade sig från detta. Ok, de sitter fortfarande i Sheffield och spottar ur sig skivomslag, men det är verkligen inte som för tio år sedan. Kanske för att det inte längre är samma byrå, personalen har nästan fullständigt bytts ut sedan dess och de avhoppare som fått mest uppmärksamhet är Matt Pyke och Michael Place. Den förra arbetar under det blygsamma namnet Universal Everything, den senare kallar sig Build och det är just Build som denna lilla notis främst handlar om.
Michael Place är en oerhört sympatisk filur och en av mina absoluta favoritformgivare, det har med tiden visat sig att ungefär 94,5 % av mina favoritverk från tDR skapats av just denne man. Places betydelse för tDR är lätt att inse när man ser de verk han gjort under egen flagg - mycket är en rak utveckling av sådant som tidigare angetts som Made In TDR, vilket av somliga ses som förutsägbart och fantasilöst medan andra ser det som såväl naturligt som sunt. Visst, det är många element som återkommer i flera av Builds verk och han är i mångas ögon därför ett tacksamt offer vid diskussioner kring ämnet manér kontra transparens, men jag tycker faktiskt inte att det är någon nackdel i detta fall - trots den gemensamma basen har verken oftast tillräcklig särart och det finns uppenbarligen plats även för formgivare som lämnar tydliga fingeravtryck.

Det som mest kännetecknar Builds arbeten är den smått galna detaljnivån. Besatthet är nog ett bättre ord för att beskriva det hela, mängden Build-verk med de- och rekonstruerade Walkmans, videokassetter, cdda-definitioner etc är enorm. Där Carson vilt skar upp objekten, omorganiserar Place objekten och placerar dem i detaljerade griddar. Ordning och reda, alla delar och detaljer uppställda på rad - i några av de senaste verken, en serie affischer för Sony, har det gått så långt att affischerna endast består av ett stycke text innehållande alla ord som finns tryckta på Playstation-konsolerna. Nördigt så det förslår, och jag kan inte sluta att älska det. Mina känslor är dock lite kluvna, då Design By Build™ ständigt får mig att känna mig som en slarver. Jag har inte den där känslan för de små detaljerna och det stör mig något oerhört. Snälla, ge mig Michael C Places tålamod!
Hursomhelst, i väntan på en riktig Build™-site har nu Place lagt upp en tillfällig miniportfolio med några av de senaste årens alster och det är därför som jag skriver denna notis. Den lilla tillfälliga minisiten hitttas på http://www.designbybuild.com/temporary/random1
4 Kommentarer:
Jag växte (också) upp med TDR när jag var tonåring på 90-talet och tilltalades såklart främst av deras visuella manér. Det var först när jag blivit några år äldre och börjat intressera mig för design-historia som jag förstod de historiska referenserna och (i viss mån...) deras approach. Det gjorde att jag omvärderade deras jobb och fick ett nytt intresse (för en kort stund) för dom. Men - jag tycker nog ändå att det är för mycket eyecandy för att man ska kunna ta grejerna på "allvar", speciellt Builds produktioner. För jag menar - man förstår att han har idéer bakom många av grejerna, men ibland blir man så lurad av alla detaljer och tilltalande grafik att man inte grepper vad dom handlar om. Kanske är det meningen - men är det då så att han "bara" är en duktig detaljist (!), och så enkelt kan det väl inte vara?
Läste faktiskt en intervju med Ian Andersson i våras, och han sa att dom efter slutet av 90talets manér-fest hade dom nu börjat försöka hitta tillbaks mer till det idé-baserade designandet och inte sitta fast i sitt manér. Dom sakerna som visades i samband med intervjun (var i den där Graphic tror jag) var mycket intressantare än det jag normalt sett förknippar TDR med, det var inte alls glada färger, helvetica black-100 och vektor-grafik - det var schyssta idéer och utförande baserat på dom och det kändes ganska fräscht faktiskt.
Nåt som jag tycker är intressant i sammanhanget är just Builds intresse för elektroniska prylar vs modernism/grids/Crouwel (som för övrigt var extern "tyckare" på min skola i somras när folk tog sin examen, och gled omkring i korridorerna i slips och vitt hår, det du Henrik...) då samma besatthet verkar finnas hos (mina före detta lärare) Experimental Jetset. Men där Builds outcome ändå är väldigt visuell är Jetsets totalt klinisk. Har funderat på om det är Uk vs Holland, men inte kommit fram till nån vettig åsikt i ämnet.
Se själva;
http://www.designbybuild.com/temporary/random1/index.php?img=7&dir=.
vs
http://www.jetset.nl/lostformats/01.html
Peter
Mmm, jag håller med dig om mycket. Framförallt kändes Ians ständiga Brain-Aided Design-tjat en smula märkligt eftersom det i många fall mest var ögongodiset (och de ständiga referenserna) som syntes i verken, medan formgivare som Saville eller Atkins kändes klart skarpare idémässigt.
I Mikes fall finns det mig veterligen ofta en rejäl bakomliggande idé, men det är inte alltid så lätt att som åskådare se spår av idén i hans färdiga verk. Där har vi givetvis ämne för en hel separat diskussion, haha. Tackolov lämnar Build mer och mer Helvetican, för att ta ett exempel, bakom sig och ger sig ut på nya irrfärder. Det senaste årets buildverk känns klart intressantare än de lite äldre, det bör dock sägas att det inte framgår särskilt väl av den miniutställning som notisen behandlar. Fråga mig inte varför.
TDR har börjat röra på sig - det är klart bättre än för ett par år sedan när de kvarvarande satt och kopierade sina före detta kollegors manér och de nyanställda tycktes ha rekryterats bland den värsta klubben av tdr-fanboys - men det som ändå får mig att känna mig tveksam är att Ian i princip sade samma saker för fem år sedan. Det är nog mest idén om TDR som får mig att leta vidare på annat håll, och tex Matt Pykes nya arbeten känns klart intressantare.
Jo det är väl just den där anade besattheten som tilltalar mig mest i hans arbeten, kanske för att det ligger så nära min egen person. På så sätt är Build väldigt nischad, men jag är väldigt glad att han finns. Däremot finns det givetvis betydligt bredare formgivare.
Härlig helgläsning, Henrik! Tack.
Jag skrev ju aldrig att jag verkligen uppskattade det här, tack henrik.
Skicka en kommentar
<< Home