Number two in the Action series

"Ah, Propaganda! The pearl of ZTT!"

Det har nyligen släppts en dvd med ett antal Anton Corbijn-videor och på den dvd:n finns även Corbijns regidebut, tillika min favorit bland hans musikvideor, den fantastiska video han gjorde för Propaganda vintern 1984.

Även om nummer två i Zang Tuum Tumbs beryktade Action Series råkade släppas just 1984 så går Propaganda bakåt i tiden, till tiden före kriget. De vill minnas Tyskland före 1939. Tschichold, Wagner, Lang, Faust och Bahuaus i koncentrat. Singeln "The Nine Lives of Dr Mabuse" är inte bara en melodi, den är en hel värld. På knappa fyra minuter, så länge vi talar om singelversionen och inte den tio minuter långa "Das Testament des Dr Mabuse". Den är en idé som förkroppsligas genom en komplex produktion, sammanhängande grafik och kompletterande video. Få singlar känns så kompletta, så fullständiga. Efter att jag lyssnat på den - vilken version det än må vara - så känner jag mig mätt för en stund. Inte spyfärdig, utan sådär belåtet mätt som efter en fulländad trerättersmiddag. För en stund känns det som att det inte finns någonsomhelst anledning att lyssna på annan musik igen. "Propaganda Presents the Nine Lives of Dr Mabuse" är helt enkelt mer än bara en singel.



Att just det här blev Corbijns videodebut är inte så underligt då Paul Morley och Corbijn var ett radarpar sedan Morleys tid på NME, och Corbijns visuella idéer hade uppenbara kopplingar till de Langfilmer som flera av Propagandas sånger kretsar kring. Corbijn hade redan tagit en del fotografier för ZTTs räkning, och i fallet med Propaganda bidrog han även med en serie oljemålningar varav en, föreställande en Langsk M-hand, kan skådas på omslaget till "Dr Mabuse". Omslaget, eller rättare sagt omslagen (sammanlagt fem stycken - två olika singelomslag, två tolvtumsomslag och ett kassettsingelomslag), är en lika naturlig del av "The Nine Lives of Dr Mabuse som videon. Corbijns målning och fotografier kombinerade med diverse morleyismer, denna gång främst hämtade från Adorno, och i typografisk skepnad efter Tschichold.

Gemensamt för såväl video, musik och omslag är att de kändes som helt främmande fåglar då i det pastellfärgade och lyxiga 80-talet, svartvita och grovkorniga super8-videor var inte på modet och skivomslag utformade enligt Den Nya Typografin syntes ytterst sällan i skivhyllorna. Samtidigt kändes singeln så självklar, Propaganda tog för sig och redan vid första anblicken fängslades man av skivan, och när introt sedan hörs i högtalarna förstärks känslan ytterligare. Mabuse släpper dig inte ur sitt grepp. ZTT lyfte gärna fram Propaganda som "the ABBA from hell", en inte helt felaktig beskrivning då de har en osviklig popkänsla samtidigt som "The Nine Lives of Dr Mabuse" till strukturen är alllt annat än en traditionell popsång. Trevor Horn lyckades ur Propagandas ganska monotona demomaterial vaska fram en fantastisk popsång medan Anne Dudley hjälpte till att transformera denna vidare till ett tio minuter långt epos av wagnerska proportioner. "The Nine lives of Dr Mabuse" är en briljant popsingel, och det som tilltalar mig allra mest är nog hur de tre komponenterna verkligen bildar en helhet som är större än de summan av de ingående delarna. Varför är det så få artister och skivbolag som vågar och orkar driva det så pass långt?



Så här i efterhand måste det sägas att ZTTs tre första skivsläpp var helt fantastiska. Kanske borde de ha stoppat redan där? Jag gillar verkligen hur ZTT anföll åt flera håll samtidigt. Först ut var den lekfulla "Into Battle with the Art of Noise", en orgie i dåtidens bästa musikteknik, lagomt uppblandat med gammal futurism. Inte långt senare släpptes "Relax", bannades från BBC och slog försäljningsrekord. Sedan släpptes "Dr Mabuse". Tre skivor, tre artister, tre skilda helheter men ändå så lika. Få bolag har ens varit i närheten. 1983-85 så dominerade ZTT brittisk musikpress, men efter den oundvikliga backlashen har det förblivit tyst. De senaste åren har ZTT själva vaknat till liv och givit oss några fina återutgåvor som tex vårens smått fantastiska Andrew Poppy-box och den Act-box som kom för ett par år sedan, men jag saknar fortfarande Den Stora Boken Om ZTT. Jag skulle kunna göra en rejäl soffbordsbok (eller dagliga Groupies-uppdateringar i närmare ett år) uteslutande om ZTTs annonser 1983-1987. Lägg sedan till diskografier, intervjuer med ala inblandade, omslag-för-omslag-genomgång med Morley och designgruppen XL (med bla Mark Farrow) så är vi uppe i ett verk av bibeltjocklek. Vill man börja lite blygsammare kan dock ovannämnda Corbijn-dvd vara en bra start, även om den bara innehåller en enda - men världens bästa - ZTT-video. Tyvärr var Corbijns Mabuse-video inte särskilt framgångsrik eftersom den tydligen var för arty-farty för tevekanalerna och därför spelades även en betydligt tråkigare video in, och om ni har sett en Mabusevideo på tv så är det troligen den senare varianten. Om man inte bryr sig så mycket om Corbijn utan är mer nyfiken på Propaganda (en naturlig inställning, som jag ser det) så rekommenderas varmt samlingsskivan "Outside World", som även innehåller en dvd med gruppens videor - kein zurück für dich!