söndag, januari 22, 2006

2005

Vem kunde undgå designåret 2005? Staten pumpade in ett par miljoner i något som visade sig vara ett roterat D. Och på kulturhuset fanns det ett "designcenter" vars främsta syfte länge verkade vara att servera gratis kaffe och stoltsera med ett par iMacs. 
Design skulle 2005 bli en folklig angelägenhet. Och visst dök den där munnen upp lite här och var. Några minuter varje kväll skulle svenska folket, i sann public service-anda, utbildas i designhistoria med korta klipp om kända designföremål. Jag missade nog allt. 
Tydligen genomfördes det 1629 projekt och aktiviteter i designårets ädla namn. 718 utställningar. 118 workshops. 83 tävlingar. Många siffror - men det var följande saker som på riktigt var bra, snygga, roliga, smarta och kanske häpnadsväckande:


Daniel Rösth:

EVERYTHING YOU WANTED TO KNOW ABOUT MOTHER BUT WERE TOO AFRAID TO ASK.

Mothers hemsida är i en helt egen klass 2005. Med hjälp av quicktime-VR, något som mest mäklarfirmor har använt till dammiga presentationer av lägenheter där man själv kan snurra runt, så har de skapat det som internet Egentligen är till för: Känslan av att faktiskt stå mitt på kontoret och kunna peta på varje tingest. 
Och saker finns det gott om. Du kan få veta mer om bland annat Dr Jose Veiculos fulsnygga soffa JVL 9, kontorets hund som hänger i trappan och deras orgel. Detaljnivån är vad man brukar kalla häpnadsväckande. 
Och istället för att visa exempel på sina arbeten så visar de upp alla anställda på kontoret. Varje person har en presentation med allt möjligt du aldrig skulle våga fråga, som t.ex fyllning i tänderna, födelsemärken, vikt och ögonfärg i pms. 
Man kan också läsa om de svenska medarbetarna Murderer 1 & 2 (fick sina namn för att de var så tysta, som seriemördare också är). Dessa herrar har ögonfärgen "Pervert" - Pantone #666, såklart. 
Det är just den här detaljrikedomen som jag tycker är så härlig och gör att sidan förtjänar att nämnas som en av 2005 års allra bästa.

Stig in på kontoret
www.motherlondon.com
------------------------------------------------------

Erik Wåhlström:


1. CMY-påsen
Ett mästerverk i tryckteknisk förfining och en bortglömd goding.


2. Boken
David Adjaye Houses - Thames & Hudson 2005 - ISBN 0500342059
Svart, brittisk 38-årig arkitekt släpper årets mest lila bok. Tjuvläs
den på Konst-ig eller Moderna.

3. Musikvideon. Robyn - Handle me
Berättande i dess finaste, DV-filmade form.
------------------------------------------------------

Jacob Åström:


Hell Yeah - affischer + utskick
Jag har skrattat varje gång jag fått Hell Yeah!:s mailutskick och lagt mig ner på den kalla asfalten och dött varje gång jag sett affischerna med utskicken färska i minnet. Sällan har text och bild (i klubbsammanhang) varit i sådan perfekt samklang; man blir alldeles spattig och vill bara skrika klubbens namn högre än en båttuta, sparka in dörren till Marie Laveaus källare och dansa, trots att klockan är halv fem på eftermiddagen, trots att det bara är tisdag. Buga, kärring!


Andra saker jag gillat och upptäckt men just nu inte orkar hylla sönder och samman: Patrik Söderstam, Playing The Building-affischerna, Cinemateket-affischerna, Robyns stylist/-er, Henriks skivomslag (så klart), internet (framförallt Comcastic, Adidas Y-3, ABSOLUT METROPOLIS (!), britten från gamla TDR) och hundratals andra saker man ser, älskar sparar den bråkdel av en idé man kan sno och sedan glömmer. 
Samt nästan allt de andra nämner utöver Gabor Palotais Estonia-affisch.


Årets i särklass sämsta, mest missriktade, sämst genomförda, mest fantasi- och blodfattigaste, mest onödiga kampanj är J. Linderbergs 21st Century Denim Vad-fan-liksom?-kampanj. Det smärtar mig djupt att den involverar Juliette Lewis för det blir en självuppfyllande - värdelös - profetia: klart killar (jag) ska ha problem med tjejer som "vågar stå upp, vågar vara annorlunda" (Juliette). Fuck you, J. Linderberg, för att du tapetserat hela Stockholm med den vidriga människosynen.

Mvh,
Jacob
------------------------------------------------------

Martin Löfvqist:

Orfeus i underjorden, stadsteatern, reklam
Gerillamarknadsföring angränsade år 2005 till att bli ett skällsord. Länge så skulle allting säljas och riktas till de yngre målgrupperna genom klistermärken, affischering eller spraymallar. Var det nästan olagligt, ja då var det bra.
Men egentligen är det ju menat som någonting så fint som nyskapande reklam. Och det var precis det som folkoperan gjorde. Nyskapande reklam.
Brindfors skapade ett reklamkoncept kring underjorden och helvetet på absolut bästa sätt. Det var brända inbjudningar/utskick, subtil musik i utvalda gatubrunnar i innerstaden. Allting var inramat i en klanderfri förpackning.


DJ T - Boogie playground, skivomslag
Enda skivan jag köpte i år (nästan) bara på grund av omslaget.


Coldplay - X & Y, skivomslag
Enda skivan jag skulle vilja ha köpt (nästan) bara på grund av omslaget.
Ett sjukt stiligt, modernistiskt schiffer på matt papper är inte min första association med Coldplay och utsålda arenor.


Kristallen, grafisk profil
New gjorde mycket bra under 2005. Profilen för tv-priset Kristallen var inte bara bra utan helt lysande. Fingertoppskänslan av att ligga precis rätt i tiden och göra det utan att använda formklyschor är någonting som alltid bör premieras. Om ännu mer i ett sammanhang så mossigt som svensk tv.
Dessutom underbara animationer signerade Pistachios.


Johan Björkegren, illustratör
Är det där allt? Det enda Johan Björkegren ställde ut på Beckmans slututställning var en liten, timid, men otroligt fin figur i järn/brons. Uppställd på ett podium bredvid två tjejer som hade använt ett halvt rum så kändes den minst sagt undanskymd. Hälften av charmen var nog att figuren var så timid. Andra hälften att han antagligen har snyggast stil sedan han som tecknade sockerconny.
Så länge inte Johan drabbas av kallbrand i båda händerna så kommer han gå långt.

Tiga - You gonna want me, musikvideo
I oktober skrev jag att att det här var årets bästa video. Och även fast Robyn blev helt sjukt snygg stylad av Fredrik Skogkvist och dyra produktionsbolag la ner ett halvår på att animera Gorillaz så gillar fortfarande den här bäst.

Spraymallar, årets sämsta
2001 kom Promoes skiva Goverment Music. Ett mycket bra stycke svensk hiphop paketerat i en grafisk profil av Ink Graphix med spraymallar och affischering: fräscht, nytt och kul.
Nu, fem år senare, har en spraymallsestetiken blivit standardvägen till målgruppen ungdomar.
Och när McDonalds nyligen satte spiken i spraymallskistan genom att använda formspråket i deras McFeast Junior-kampanj borde vi väl våga hoppas på att reklamskaparna tar ett steg därifrån under 2006?
------------------------------------------------------

Martin Nicolausson:

Gabor Palotais Estonia-affisch
Jag, till skillnad mot Jacob, älskar den. Ett underbart exempel på hur
man med mycket enkla medel kan förmedla ett budskap via enbart
typografi. Enkelt på
det-där-skulle-jag-säkert-också-tänkt-på-men-det-hade-man-förmodligen-inte-gjort
ändå-sättet. Jag hoppas på mer sånt här 2006.


JAM / Riksteatern, NEW
Det görs för lite bra affischkonst idag så därför hamnar NEW's
affischkampanjer för JAM på Riksteatern också på min lista. Jag gillar
speciellt affischerma för Stämning, där Emma Åkerman har stått för
illustrationer.


Årets grej-jag-vill-ha-på-en-tröja
Min kompis Emanuel har tecknat den här. En korv. Med magsår. Det är
fantastiskt. Emanuel, om du läser det här: du lovade.
------------------------------------------------------

Michael Ericsson:


Årets arkitektur/inredning
Har i många år känt att Sverige alltid legat snäppet efter Europa och till viss del USA vad gäller vackra/snygga eller bara rent coola butiker. I Stockholm har man länge försökt men inte direkt fått det att stämma mycket av problematiken ligger i bristen på lokaler. 
I Göteborg däremot öppnande under tidigare delen av våren Victoria Arena. Ett shoppingpalats av rang med i 3 plan inne en gammal biograf. Där inne trängs märken med allt från Dries Van Noten till Paul Smiths babykläder samt möbler och allt annat trevligt för den moderna mannen och kvinnan. Hela härligheten är ritade av den unga och talangfulla arkitektbyrån Olsson/Lyckefors. Rykten gör gällande att samma koncept kan landa i Stockholm under 2006.


Årets Recycle/bok
Listan av gamla hjältar kan göras lång när man går igenom designhistorien. Varje år brukar det komma ut flertalet trivsamma kaffebordsböcker med alster av gamla hjältar. I år blev det lite annorlunda för det var väldigt oväntat men ack så glädjande: Mark Holt hade äntligen samlat ihop sina alster i boken 8vo On the outside en tjock bok i psalmboksformat. 
Resultatet är naturligtvis bländande, hur kunde dessa människor göra så fantastiskt snygga grejer redan då man själv satt i sandlådan och käkade grus? Boken är stramt typad i modernistiskt maner men innehållet är allt annat minmalt och alldeles underbart. Detta är inte bara ett snyggt köp utan även en viktig hörnsten i modern grafisk formgivning.
------------------------------------------------------

Till sist:
En skön sammanställning av årets bästa musikvideos

En skön sammanställning av årets bästa typsnitt

3 Kommentarer:

arthur skrev..

gud vad mycket man har missat, tack :)

23 januari, 2006 18:55  
dejv skrev..

Ett fint avslut, tack

24 januari, 2006 02:11  
Gustav skrev..

mycket trevlig läsning! tack!

29 januari, 2006 13:31  

Skicka en kommentar

<< Home