Studera! Studera! Studera! - Del 1

Oavsett om man drömmer om att bli florist, kärnfysiker, grafisk designer eller världshärskare så är det alltid lika förvirrande och i många fall ganska läskigt när det börjar närmar sej att bestämma sej för vart man ska studera. Det handlar ju inte bara om vart man potentiellt hamnar i världen, vad institutionerna ifråga har att erbjuda, vad man själv har för drömmar och mål utan även också om den rent ekonomisk frågan. Som ni säkert märkt har vi här på groupies högkvarteret en viss förkärlek för vackra och inspirerande saker – ni vet färg, form, funktion och allt sådant där – och tro det eller ej, men del av oss har spenderat en ansenlig tid åt just studier inom detta område och nu tänkte vi med ett varmt hjärta dela med oss av våra varierande studieupplevelser i denna artikelserie. Ni kommer få följa med på en förhoppningsvis inspirerande bland den självutnämnda prettoeliten dels i Sverige, kanske för att ta en avstickare ut i Skandinavien och med största sannolikhet med ett stort steg rakt ut i den stora vida världen – med allt från självlärda extremister till galna globetrotters och med allt de varmhjärtat vill dela med sej av. Det här är alltså första delen i denna serie och först ut är ingen mindre än David Lindström som för några år sedan fick storhetsvansinne och flyttade till Australien.

För ungefär två och ett halvt år sedan, kanske närmare tre faktiskt, fick jag ett erbjudande att tillgodose mej mina två års semidesignrelaterade studier vid den mytomspunna institutionen Nackademin i Stockholm på ett av tre valfria universitet i Australien. Det skulle fungera som så att min ”Engineering in Virtual Reality” från Nackademin efter ett och ett halvt års studier på ett av de tre valfria universiteten i Australien skulle transformeras till en Bachelor of Design (Visual Communication) vilket i mina öron självklart lät väldigt lockande. Det var en perfekt möjlighet att byta den lätt monotona svenska vardagen och vinterkylan mot en förhoppningvis het, passionerad och avslappnad livsstil down under. Jag hade efter lite research och hjälp av några glada lirare på CIS att University of Newcastle skulle bli min hemort för några år framöver. Det verkade som en skön universitetsstad (naturligtvis med många grymma stränder) vars designutbildning hade, enligt utsago, ett gott ryckte inom den australiensiska designscenen. Dessutom var det billigare att studera och leva just i Newcastle än i Sydney, som förövrigt bara låg ett två och en halv timme långt stenkast med tåg bort, så det blev ju det naturliga valet för en halvfattig svensk student som jag. Det är som ni säkert förstår inte billigt att studera utomlands men man kan trösta sej lite med det faktiskt går att leva på det man ”får” av CSN. En termin på University of Newcastle kostar i runda slängar 50000 svenska riksdaler och CSN bidrar med strax över 70000 per 19 veckor – vilket innebär att man får bidrag för 38 av de 52 veckor vi har på ett jordår. Eftersom det är ”lite” billigare att leva i Australien och om man har ett ekonomiskt lagt sinne, dvs. snål och villig att jobba lite på sidan om, så går det att leva på denna summa. Min rekommendation för folk som är intresserade av att sticka down under för studier är att råna en bank, eller jobba extra nått år och spar undan en slant – det är de värt. Den givna frågan är ju då: Är det värt att dra på sej smått enorma summor i CSN skulder för att plugga några år i Australien? Svaret: Lätt värt!

Min uppfattning om studier har alltid varit att det blir vad man gör det till och de här är något som jag funnit väldigt sant här nere i värmen. Till skillnad från hemma i Sverige där folk inte direkt tvekar på att flytta till den stad där ens ”drömutbildning” finns så har folk i Australien en något mer avslappnad attityd och väljer gärna något som låter intressant på det universitet som finns nära till hands – oavsett om det egentligen är något de brinner för eller kanske ännu mer är lämpade för. Det här leder till att många av de man studerar med egentligen inte direkt brinner för det man själv står i storan låga för. Det här stämmer säkerligen för flera institutioner hemma i Sverige också men rent generellt sätt så har i alla fall jag fått för mej att en svensk har högre studiemoral och rent intresse än vad en laid back aussie har.

Det här är på gott och ont; det gör att de kan vara lätt att falla in i slapphet och bara glida runt på beachen (vilket iof inte är helt fel med tanke på strändernas, vädrets och surfflickornas kvalitet) men också till att lärarna blir väldigt glada av att ha en studiekåt svensk till hands. Mina studier har varit präglade av just det här; att lärarna sett att man har någon form av talang och är jäkligt intresserad av det man sysslar med och vill syssla med. Detta ger väldigt mycket utrymme för att ”hitta sej själv” i designdjungeln. Det finns kurser och moment i de obligatoriska där man i stort sett får och uppmuntras till att göra vad man vill – under vissa förutsättningar såklart. Saker som de här är för mej i alla fall oerhört sporrande; att kunna snacka med riktigt skarpa och erfarna lärare/industrirävar om sina projekt/tankar/drömmar om saker och ting för att se få ta just dessa koncept till att faktiskt skapa ett fysiskt artefakt som återspeglar dina personliga värderingar och aspirationer är för mej helt ovärderligt. Faktum är att för mej så visade sej denna lärare-student relation vara så spännande och givande att jag valde att läsa ett extra år, ett Honours år, vid samma institution.

Att läsa ett Honours år, vilket enligt skolverket översätts till typ en magisterexamen, är väldigt annorlunda jämfört mot en vanlig Bachelors degree – i alla fall vid University of Newcastle. För det första så är det väldigt stränga intagningskrav på de som blir antagna – man ska ha presterat bra akademiskt och praktiskt samt uppvisa potential – och för det andra så opererar hela utbildningen som en studio där i studenterna arbetar med riktigt klienter i arbetsgrupper mot betalning. Denna miljö tvingar (tvingade) en naiv nyexad student, som vi alla är när vi precis ska ta våra första stapplande steg ut i de stora vida, att lära sej helt nya sätt att kommunicera; från att leda sin arbetsgrupp till att hålla riktiga deadlines till relationer mellan klient, arbetsgrupp och tryckeri. Utöver denna industribaserade inlärningsmiljö, som är det som i slutänden förmodligen är det som ger dej ett jobb, så krävs också att man utför en rigorös akademisk forskning inom ett för kursen relevant område vilken ska lämnas in som en avhandling och presenteras för en akademisk elit. Allt naturligtvis för att plåga och skrämma skiten ur oss studenter.

Som om inte trycket från alla projekt med klienter med tillhörande deras temperament och deadlines kombinerat med den 15000 ord långa avhandlingen inte är nog så uppmuntras man också att starta ett gäng självinitierade projekt som kan va i stort sett vad som helst mellan himmel och jord. Naturligtvis så ska man kunna knyta det till utbildningen, vilket är inom design, som i sin tur förmodligen är ett av de mest arbiträra uttrycken vi använder oss av i vår vardag vilket självfallet är till vår fördel eftersom det kan vara lite vad som passar för stunden. Man uppmuntras att koppla dessa självinitierade projekt till sin forskning, vilket tro mej gör det hela en aningen mer hanterbart och för den delen helt klart mer underhållande. Själv valde jag att forska om könssjukdomar och hur man potentiellt kan öka medvetenheten om säker sex bland ungdomar genom att använda sej av mjukisdjur. Detta projekt slutade i en härlig korsbefruktning av olika discipliner och resulterade i att jag sydde, för hand, 5 stycken härligt kramgoa könssjukdomar i form av 20-30 cm höga mjukisdjur var och för sej utrustade med en liten ficka för kondom; så att ägaren i fråga kan ha en könssjukdom bredvid sängen sin och samtidigt kunna skydda sej mot just könssjukdomar med den medföljande kondomen.

För er som undrar lite vad för andra saker jag hittat på under mina två och ett halvt år på andra sidan klotet så kan här skådas ett litet vackert kollage:

Så efter nästan 3 års studier och galna äventyr på andra sidan jorden så sitter jag nu här på min soligdränkta balkong med härlig frappuchino i handen snett sneglandes på ett papper som säger att jag har förtjänat första klassens Bachelor of Design (Visual Communication) (Honours) och funderar stillsamt för mej själv: Vad härnäst? Idag Australien; imorgon världen?