On a winter's day - Viktor, Varèse, Bonniér, åttabitars ascii och plingeling!

"Plingeling!" (detalj), Olle Bonniér 1949

Den sorgligt underskattade konkretisten Olle Bonniér, en av mina favoriter i konstsverige, försökte på 1940- och 50-talen att sammanföra musik och måleri, något som bland annat utmynnade i verken "Plingeling!" och "Pling!" (båda 1949) som är såväl visuell konst som musiknotation. "Plingeling!" är ett grafiskt partitur, strikt geometriskt men i likhet med många andra sådana lämnar det ändå stort utrymme för egen tolkning - partituret anger här styckets karaktär, inte dess exakta tonförlopp. Bonniér var vid denna tid en stor fan av Varèse, vars musik han beskrev som ett system av partiklar och tomheten mellan dessa, och härifrån har han helt klart hämtat inspiration till "Plingeling!" - punkterna och mellanrummen mellan dem är att betrakta som förslag till tonbildning och framförallt pauserna mellan dem, inte alls olikt de grafiska notationssystem som dök upp några år senare under musique concretes tidevarv. Dessa verk togs emot med viss skepsis, minst sagt. Förmodligen antog många att Bonniér mist förståndet - likt andra före honom (exempelvis GAN) var han helt enkelt lite för tidigt ute för svenskt konstliv. Kanske var det därför som det dröjde nästan 40 år innan "Plingeling!" uruppfördes som musikstycke.

Jag älskar "Plingeling!", till viss del för dess visuella kvaliteter men framförallt för att jag tycker om chiffer och då främst visuella sådana. Jag fascineras av partitur, av transformen från ljud till ett tvådimensionellt grafiskt system - av tanken på att på ett så konkret sätt visualisera musik, partituren blir musikens chiffer. Själv har jag vid ett flertal tillfällen använt mig av chiffer i mina formalster, främst som ett sätt att koda in mer information i grafiken än vad ögat först anar. Jag har dock känt en längtan till att göra starkare kopplingar mellan musik och grafik, och jag har länge lekt med tanken att i Plingeling!s anda låta grafiken få en mer direkt koppling till musiken - det närmaste jag hittills kommit detta är delar av omslaget till Differnets "Come on and bring back the brjokén sounds of yore!" där de olika musikstyckenas längd och karaktär representeras grafiskt av mönstrade färgbalkar. Mer avancerat än så har det dock tyvärr inte blivit. I höstas, när min vän Viktor bad mig att skapa ett omslag till hans kommande cd "On a winter's day", såg jag så äntligen min chans. Viktors lågmälda dagsskildring kändes väl lämpad för att löst tolkas grafiskt, nu skulle min plingeling-hyllning ta form!

Nu blev det inte riktigt så. Mer om det lite senare.



Viktor gav mig fria händer men skickade mig ett gäng fotografier att använda, och eftersom bilderna var fina så kändes det naturligt att låta dem täcka hela omslaget. Bland fotografierna fanns såväl kyliga utomhusbilder som varma inomhusditon, och kopplingen till musiken kändes stark trots att bilderna vad jag vet inte är tagna speciellt för detta ändamål. Att låta utomhusbilderna täcka omslagets utsidor kändes naturligt, likaså att låta de varmare bilderna gömma sig i bookletens trygga mittuppslag.

Jag insåg dock ganska snabbt att ett partitur skulle kräva betydligt mer utrymme än vad en fyrsidig booklet har att erbjuda, så med gråten i halsen erkände jag för mig själv att "Plingeling!" får vänta. Vad jag däremot inte kunde släppa var tanken på prickar, så jag beslöt mig för att gå den enkla vägen och som vanligt istället koda in data i prickarna. Spatiala chiffer är något jag tidigare funderat en del på, men problemet är att även de lätt tar mycket utrymme i anspråk. Istället bestämde jag mig för ett binärt system där prick=1 och ickeprick=0. Jag omvandlade texten till ren ascii och uttryckte den med åttabitars ordlängd i prickar. Det tog sin tid och det skall erkännas att jag inte orkade korrekturläsa resultatet.



Det enda som återstod av de bonniérska inspirationsspåren var således förekomsten av prickar, men vid första anblicken finns åtminstone en visuell likhet - även om mina prickar är betydligt mer koncentrerade än Bonniérs, det syns tydligare att de utgör någon form av system. Jag hoppas att åtminstone någon av skivköparna blir brydd av prickarna och försöker lista ut vad de representerar. En nyckel finns tryck på iläggskortet, just under skivan. Snälla, om ni finner korrekturfel - berätta det inte för mig!





"On a winter's day" - Viktor Sjöberg, Kalligrammofon. Typsnitt: Gridnik av Win Crouwel.