onsdag, juni 21, 2006

Fundamentalism

I min värld är det alltid en stor händelse när Pet Shop Boys släpper en ny skiva. Jag växte upp med PSB, och Mark Farrow är - tillsammans med Peter Saville och Laurence Stevens - starkt bidragande orsaker till att jag blev intresserad av grafisk form, även om den där första singeln som jag köpte för drygt 20 år sedan inte var särskilt snygg. Å andra sidan var det något jag insåg redan då. Åren har gått men Pet Shop Boys har lyckats hålla en rak linje efter det där initiala snedsteget, få grupper har varit så konsekventa i sin visuella framtoning. De vita albumomslagen som bröt mot allt det samtida, singelomslag utan artist-/gruppnamn på framsidan, knallorangefärgade knottriga omslag och annan designporr har de bjudit oss på. När det nu var dags för ett nytt album, Fundamental, så var min nyfikenhet givetvis stor. Två av deras senare album - Release och Disco 3 - var märkliga undantag genom att ej inrymmas i Farrow-designade omslag, men förra släppet (den storartade samlingen PopArt) var det åter Farrow i samarbete med PSB som formgivit.

Denna gång är det en till största delen svart skapelse (tom själva asken är i svart plast) där såväl titel som låtlista utgörs av avfotograferade neonskyltar. Lysande, i dubbel bemärkelse. Förvisso har det fuskats när det gäller credits och låttexter, men i övrigt är all form fotografier som täcker hela omslagsytorna. Det är onekligen något lockande med det, framförallt nu när vi är så vana med all datorgenererad typografi.

Kanske är det hantverket som tilltalar, att man lagt ner så pass mycket tid på att planera bilden redan innan filmen laddats i kameran istället för att som så ofta annars ta den lätta vägen och lägga allt krut på layoutarbetet vid datorn. Vi tycker oss ha anat en trend med denna typ av arrangerade fotografier och stilleben - vi återkommer senare i sommar med fler exempel på detta. Vi får säkert anledning att återkomma även till Pet Shop Boys, om inte annat till hösten då det kommer ut en bok som främst behandlar deras visuella framtoning. Som vanligt i Pet Shop Bok-sammanhang är det utmärkte Chris Heath som sitter vid ordbehandlaren, så om inte annat bör det bli en läsvärd bok. Vi har för övrigt försökt nå Farrow Design för att diskutera omslaget djupare men de har inte behagat svara. Nåja, bilderna får tala för sig själva. Omslaget är som sagt lysande, det bästa jag sett hittills i år och jag fullkomligt älskar att de gjort sig sådant besvär.

13 Kommentarer:

clerk skrev..

får mig att tänka på dan flavin-utställningen på hayward gallery tidigare i år...

22 juni, 2006 01:03  
michael skrev..

Är det fel på mig om jag blir lite pilsk av PSB omslaget?

22 juni, 2006 08:13  
Henrik Lundström skrev..

Michael, jag tycker att det är en fullkomligt naturlig reaktion.

Beklagar att texten är så trist, jag väntade LÄÄÄÄNGE på svar från farrow men fick inga och då fick jag panik att lägga ut det jag hade innan skivan känns helt inaktuell, haha. Ämnet (med väldigt ambitiösa fotografier inkl fysisk typografi) får vi helt klart återkomma till i andra artiklar.

Något som inte framgår av bilderna är att den ena skivan är chockrosa och den andra fluoro-orange.

22 juni, 2006 08:44  
Martin N skrev..

Tummen upp Henrik.

22 juni, 2006 10:04  
Daniel skrev..

lysande formgivning.

22 juni, 2006 23:15  
Elias ! skrev..

Fin text, superfina omslag!

22 juni, 2006 23:28  
Anonymous skrev..

det blir tamejfan inte bättre än så här, varken musikmässigt eller formmässigt

23 juni, 2006 00:12  
Martin Löfqvist skrev..

Verkligen superfint omslag, aah!

23 juni, 2006 00:24  
michael skrev..

Jag drömde om neontypo inatt...tar det som ett tecken på att denna kreation åker upp på köplistan den kommande veckan.

23 juni, 2006 12:52  
klara skrev..

Jag tycker typsnittet ger ett lite för klumpigt intryck, fast det kanske bara är en vanesak. Väldigt bra skiva annars, både musiken och omslaget känns genomarbetat. Såg 'killarna' på cirkus när de var där och hela den showen kändes lite i samma stil men mycket neonljus och växlande ljusbild. Det är kul med grupper som inte bara spottar ur sig hits och sen är nöjda.

27 juni, 2006 01:08  
Henrik Lundström skrev..

Å andra sidan kanske det är knepigt att göra o-klumpiga bokstäver av neonrör.

27 juni, 2006 01:22  
Elias ! skrev..

Det är ju det klumpiga som är det charmiga.

27 juni, 2006 11:18  
klara skrev..

Det kanske är det, i denna tid av minimalism. Lite motsägelsefullt, fjärde spåret heter ju minimal...

27 juni, 2006 19:32  

Skicka en kommentar

<< Home