Recordcover lover #1

Ett av mina tydligaste barndomsminnen är de återkommande musikstunderna med min far. Alla de otaliga vinylskivor han la på och som jag gillade men inte hade den blekaste aning om vad det var snarare än att det var bra musik. Många av dem har hängt kvar; Dylan, Bowie, Stones m.fl. För ett litet tag sen introducerades jag åter igen till Fleetwood Mac och det var ett mycket angenämt återseende. Stevie Nicks röst...fantastisk.
Så jag begav mig ned i skivbacken här hemma och hittade Rumours omslaget, tyckte att det var fint som barn med den lätt gulnade färgen och det svartvita fotot.
Nu ett par år senare, så slås jag av att detta måste vara ett av de finaste omslag jag har i skivhyllan. Allt är verkligen helt perfekt rent omslagsmässigt, precis lika vackert som musiken. För mig står denna skiva för årets musikrevival och årets skivomslagsdesigns recykling.
För koncept, Fleetwodd Mac själva, formgivning och foto: Desmond Strobel och den fantastiska handritade typon: Larry Vigon
Så ut och köp den, den är väldigt fin.
7 Kommentarer:
Typografin är faktiskt helt jävla fantastisk.
Undra vad som är bäst, hans pungkulor eller typografin.
Jag ser symbiosen mellan de två som det optimala.
återupplivade faktiskt LP-spelaren för ett par dagar sedan med bland annat just den skivan. Mitt omslag är dock fortfarande vitt :)
Black Sabbath - Greatest Hits är inte heller så tokigt för att inte tala om soundtracket till Clockwork Orange som jag såg i en skivbutik.
Verkar så vitt jag kan urskilja finnas åtminstone fem olika versioner av det där omslaget.
Skivan innehåller ju dessutom Never going back again, så bra att det gör lite ont.
otroligt.
Skicka en kommentar
<< Home