West Coast - veckans upplevelse
Göteborgsbaserade The Studio släpper sitt album West Coast idag och firar detta med en releasefest på Spy Bar.
Omslaget är svart med en stor vit ring som enda övrigt grafiskt element, lägg därtill lite Futura.
Det andas retro, lite sent 70 väldigt tidigt 80-tal, norra England. Inget fuzz, välgjort och less is more är fortfarande pardonen. Rasmus Hägg som tidigare figurerat här på Groupies står då för formen även denna gång.
Formen är precis som The Studio, rätt kompromisslösa, de kör sitt race sen får folk tycka vad de vill.
Skivan låter inte riktigt som något annat, enda ljudparalellen jag i skrivande stund kan komma på är att de förmodligen umgåtts räät flitigt med TTA under hösten - kort sagt, det låter bra, upplevs bra och ser bra ut.
Lyssnar gör ni här
Rodeo-Johan har skrivit om The Studios och Knifes senaste London besök. Detta läser ni här
21 Kommentarer:
Låter det som Miami Vice (inte filmen) !
Trist omslag. 80-tals retro var kul i en vecka 2005.
Kom på nåt eget/nytt. Kom ockås på ett eget namn:
http://www.showstudio.com/
haha gubben, jag tror det är ganska många som kallar sig något med "studio". det är väl inte så konstigt om du tänker efter.
kommentera på en blog? kom på nåt eget vafan
grym skiva helt ok omslag, studio är väl förövrigt ett av de bästa bandnamnen.
Kefft omslag, detta kan bara designnördar tycka är snyggt.
"detta kan bara designnördar tycka är snyggt"
Du får det att låta som något negativ.
Ja tyvärr, designnördar har sett allt och verkar oftast sträva efter det unika mer än det som är tilltalande. Eller har jag fel?
Förmodligen kommer även detta omslag beskrivas som "ute" och "såååå augusti-06" inom nån månad. ; )
Hoppsan, omslaget är visst redan "ute"!
Missade första posten i denna tråd:
"80-tals retro var kul i en vecka 2005"
: )
Jag vill ha ett bevis på ett omslag som inte är designördigt, ge oss ett nu!
vad fan det är väl klart formgivare designar skivomlsag som formgivare gillar. det är ju inte en sax för änsterhänta vi pratar om. tur att nåra skivor ens är formgivna idag och inte lisa nilsson fula. sånt här är väl bra och inte dåligt. och vilka köper en studio 12" då det är väl precis dom som gillar omslag som ser bra från en formgivares sätt att se saker.
Vad oväntade kommentarer, not. :)
Fråga dig själv om du designar för uppdragsgivaren och dennes tilltänkta målgrupp eller för att slå konkurrerande byrån på fingrarna med "det allra senaste" medan resten av befolkningen inte hajar ett dugg?
Fakta: Omslaget ser ut som när man hittade Paint för första gången och skulle inte sälja en enda skiva utanför den snäva gruppen som redan vet vad det handlar om.
Men att sälja skivor kanske också är att prostituera sig, kanske mer "kult" att ha gjort en skiva som ingen fått tag i?
Snälla definiera vari skillanden ligger mellan en vanlig betraktare och en formgivare som betraktar ett omslag och uppskattar det.
Just nu kan jag inte sortera in dig i något annat fack än en gnällig jävel som inte vill ha något än en läskig moneyshotbild på säg, Per Gessle och nån slentrian typo som någon stackare har fått slänga in helt utan hjärta och själ.
Studios omslag må vara basalt i sin direkta framtoning men det lämnar åtminstone mig med en känsla av att Studio har varit med från första tonen till sista kerningen. Sen om det nu inte blev ett bombastiskt färgcollage och Comic Sans det skiter jag faktiskt i. I detta fall är Less is more faktiskt justifierat.
Det låter som herrn är ex-musiker, lite bitter?
Det viktigaste för ett band som The Studio är säkerligen att omslaget förmedlar känlsan musikerna vill ha framana i musiken, vilket detta omslag gör riktigt bra. Inte att kränga så många skivor som möjligt till folk som köper skivor efter omslag och sedan blir besvikna när de lägger plattan i skivspelaren.
Moraltanten: Jag är ingen ex-musiker och framförallt inte bitter. Jag tror inte du begriper vad jag är ute efter överhuvudtaget. Att du genast drar in Comic Sans i diskussionen säger ju rätt mycket om din inställning i frågan.
Om det är som kommentaren ovan säger, att omslaget beskriver musiken så ska jag absolut inte opponera mig. Det är säkert helrätt, ok? Vi släpper det omslaget.
Att du däremot inte vet skillnaden mellan hur en "vanlig" betraktare och en formgivare tolkar en bild är du mer naiv än jag förväntade mig, och det var det som var den röda tråden.
* Formgivare har sett allt, vill ständigt uppfinna nya grepp och vara unika.
* Svensson på gatan vill känna igen sig och helst tycka att något är snyggt också vilket ofta innebär att recyclad design fått ligga till sig och funkar bäst vid andra eller tredje varvet, och det är här designnörden lite överlägset börjar muttra om "Been There-Done That".
Om det inte fanns en grupp människor (formgivare) som drev utvecklingen/trenderna framåt skulle vi inte vara inne på ett andra eller tredje varv, vi skulle vara inne på hundrasjuttionde varvet. Det är självklart att de som är specialintresserade har en mer utvecklad smak, lika självklart som att Svenne Banan efter ett par varv kommer att anamma denna smak och göra den till sin egen.
Hade det inte funnits "Designnördar" (förhatligt ord) inom respektive område hade du fortfarande gått runt i träskor och folkdräkt.
Egentligen hade jag kunnat sammanfatta hela mitt inlägg ovan med det här citatet
* Formgivare har sett allt, vill ständigt uppfinna nya grepp och vara unika
skulle det vara dåligt?
Skillnaden mellan Svensson och designers är jag mycket väl insatt i, de är mina kunder och jag ser till deras bästa.
Däremot så är jag övertygad om att du stött på någon eller några som just rivit upp några sådana här designsår hos dig.
Sen kan jag inte summera det bättre än Martins två senaste inlägg. Defakto!
ben there done that...
Faan vad folk gnäller, skivan säljer som smör här i London.
Tillägg: Den är grisbra!
Bra musik. Mycket bra omslag.
Skicka en kommentar
<< Home