Någonting nytt och fint

Zion graphics heter en svensk byrå som jag väldigt länge trodde att jag tyckte väldigt illa om. Skönt att jag nu har ändrat mig till att tycka delvis ganska illa och delvis fantastiskt bra om dem.
Främst är det skivan "the words that won the war" - fanstatiskt. Typografin är irriterande snygg (underbara W'n och R) och främst är det som jag tolkar som trappor så bra. Oh va jag gillar grafisk form såna här gånger.
Dessutom har de gjort omslaget till Bodies Without Organs skiva. Ett sådant som först avfärdas som inget alls, sen tittar man igen och tycker det är väldigt stiligt. Extra bra alltså. Och The Arks senaste skiva, så genomgående bra formgiven. Speciellt den roliga detaljen med att typografin är marginjusterad och blir vansinnigt utdragen i de korta orden. Snyggt och roligt!


Typeradio är en smått fantastisk sida som bjuder på podcastsändningar i form av intervjuer med kända typografer och grafiska formgivare. Bland annat så har de snackat med svenskarna Peter Bruhn (fountain) och Stefan Hattenbach (mac rhino). Du kan även lyssna på Peter Saville, som ser sig själv som kändis och låter sin granne ha hand om hans extranyckel.
(Fler än jag måste ju tycka att det är sjukt hilarious att veta?)

Efterlysning!

Jag är på jakt efter duktiga, tuffa, hårda, konstiga, BRA svenska illustratörer. Något nytt, något bra, något som inte är Hjärta Smärta, Vår, Lotta Kühlhorn, Fellow Designers, Emma Åkerman, ja - ni fattar. De(t) nya!

Länkar, bilder, allt är vad jag vll ha. Kommentera eller maila eller posta eller heja.

(O)Sköna Klassiker

Le Corbusiers klassiker Grand Confort (1928) har John Angelo Benson gjort om i skön nytappning med namnet "Naked Confort". Möbler som konst? konst som möbler?

Här är John Angelo Bensons verk ”The Mies Lobby Trap” (2003) .

Hat Bold

Hat är en mycket delikat och fin känsla. En känsla man ska ta vara på.
Många missuppfattar hat som "slöseri på energi", "dumheter" eller jag vet inte vad. Tvärt om: hat är en bestämt åsikt och motsatsen till att älska någonting. Likgiltighet däremot - det är slöseri på energi.
Precis som att kinas gruvarbetare gillar solljuset än mer efter några timmar i sin klaustrofobiska kolgruva så känns alla motsatser till hat så mycket bättre när man får hata lite.
Hat är helt enkelt rätt bra och nödvändigt.

Vad jag hatar stavas: Gill Sans.
Ett typsnitt som är "klassiskt", "fint", "lättläsligt". Gill Sans är som den plågsamma tystnaden på släktmiddagar som äter upp en innifrån. Som hemska arbetskollegor man inte vill prata med - men måste. Det finns där. Överallt. Går inte att komma undan och ser inte på ytan ut att skada någon. Men så är det med all psykisk misshandel - ingen märker det förrens skadan redan är långt gången.
Det perfekta exemplet är Kulturhuset i stockholm. Allting i huset andas Gill Sans. Inte nog fult för att behöva göras om. Men tillräcklig gräslig för att sakta kväva en, sakta se till att när man lämnar lokalen har utvecklat en svulst i nacken.
Jag står inte ut med det gemena a'et. Det har en svans. Nej - en utväxt!
Jag hatar det! Jag hatar dess ojämnheter!

Dessutom är det ritat av en from katolik född 1882 med en speciell sexuell läggning: många källor antyder att han skulle varit pedofil.

Öppet brev till jackan

Hej, min förhoppningsvis blivande vinterjacka. Hoppas du har det bra - själv har jag ätit en sjukt dålig tonfiskmacka i min gamla hemstad på vad som brukar kallas stans bästa kafé. Sen tittade jag på en kompis lägenhet som eh-bara-är-under-sommaren. Den var fin, mycket större än min i Stockholm och kostade hälften så mycket. Sen har jag svettats lite. (Solen, du vet). Hursomhelst, jag ville egentligen bara säga "tja, läget?". Jag hade nog lika gärna kunnat skicka ett SMS. Men de är så opersonliga och du och jag kommer umgås mycket i vinter.

Ha det bra,
Mvh/J



Och så resten av de grymma plaggen. (Äntligen - ÄNTLIGEN! - ett hemmamärke som inte andas så jävla mycket skaparglädje utan bara är hårt rakt igenom.)

Gammal kärlek

Grim Fandango släpptes när jag var 14 år, 1998, men är än idag den största spelupplevelsen någonsin för mig. Trots att jag har avverkat timmar, dygn, veckor, bakom otaliga spel och konsoler är det ingenting som har varit i närheten av vad Lucas Arts lyckades åstakomma.
Ja det här är en hyllningstext.
Men det är tvunget, den måste skrivas.


Grafisk design är ett samspel av bilder, typografi, marginaler, färger och massa saker därtill. Speldesign är beroende av än mer. Möjligen därför som många spel inte ens gör anspråk till att bli bäst, förnya genren eller förtrolla spelaren genom att berätta en historia. Det är helt enkelt enklare att producera snygga shoot em up-spel. Möjligen också därför spelen var mer genomtänkta förut, det var tvunget att förtrolla spelarna när det inte fanns någon glassig yta att luta sig tillbaka emot.

Grim Fandango utspelar sig i The Land Of The Dead. Det här var på den tiden då Lucas Arts gjorde allting rätt - de designade de dödas land med inspiratin från azterkerna, klassisk film noir och gjorde allting perfekt med en stor dos mörk humor. Ett av alla genialiska drag är att låta blommor representera död i de dödas land, det är precis den humor som gjorde att man aldrig ifrågasatte spelet. Trots att vi befann oss i mellanlandet mellan liv och död. På väg till fots mot den eviga vilan - The Ninth Underworld.
Manny Calavera, spelets huvudperson, är en sorts försäljare på The Department of Death av resepaket till den eviga vilan . Men hans klienter är gång på gång stolpskott som alla blir tilldelade den sämsta möjliga resan - en vandringsstav. När även det uppenbara helgonet Mercedes Colomar inte blir kvalificerad till någonting annat än en väldigt lång promenad mot sin vila så inser Manny att han blir lurad. Så han ger sig av, för att hitta fröken Colomar - som borde sitta på ett The Number Nine, det expresståg som tar dig till din eviga sömn på ett par minuter.
En av de bästa stunderna är när man för första gången kommer till staden Rubacava. Där Manny hamnar av en slump i sitt sökande efter Mercedes. Han blir kvar där och öppnar ett Casino. Här finns några av de bästa spelscener någonsin: bårhuset som är lika mycket en florist, kattracingbanan, nattklubben där man kan läsa klyschig spoken word-poesi, arbetar-bina som startar sin första fackförening. Och inte minst Glottis - Mannys evige sidekick. Stor, tjock, alkoliserad och högljudd. En perfekt avvägning mot Mannys alla motsatser.


Anledningen till att Grim Fandango blev ett spel är antagligen för vår tid tillät det. Det hade lika gärna kunna varit en bok eller kanske en film. Det är faktiskt helt oviktigt. Det viktiga är att det är en fantastiskt upplevelse, ett underbart bra spel. Lika välgjord som den bästa boken du har läst, filmen du sett eller musiken du hört.

AMF och musikstöld

Nu behandlar visserligen groupies det visuella, men även det audiella har en viktig roll i reklam. Jag tänker därmed ta mig friheten att skriva av mig om en sak som jag under en längre tid har irriterat mig på; "Stölden" av musik i AMF Pensions långkörande reklamkampanj (Nämen, det är ju jag! osv).

Först: Bevisen

1:
Se på denna och lyssna sedan på ledtemat till tv-serien Six Feet Under av Thomas Newman.

2:
Se på denna och lyssna sedan på "All That Glitters isn't Gold" av Death in Vegas.

3:
Se på denna och lyssna sedan på Kruder & Dorfmeisters remix på "Jazz Master", producerad av Alex Reece.


Jag vet inte vilka som ligger bakom AMF Pensions reklamkampanj men jag förstår inte vad man uppnår genom att konsekvent "låna" musik från andra artister och använda den i egna sämre versioner. Jag kan förstå att det kostar dyra pengar att licensera det riktiga spåret, men varför inte bara göra något nytt? Trist, tycker jag.

Howzit

Mycket pengar har väl egentligen aldrig varit direkt synonymt med god smak. Det här är dock ett exempel utöver det vanliga:
När den Coca-Cola ägda läsken Fanta nyligen omstrukturerades så fick de olika smakerna även nya "coola" namn. Och konceptet "Stay Bamboocha!" togs fram - som ganska säkert syftar på att vara cpskadad och eller strandraggare med surfhalsband.
Nu till namnen:
Fanta Funky Orange, Fanta Groovy Apple, Fanta Exotic Thrill, Fanta Crazy Wildberry, Fanta Orange Mango Beat och... Fanta Freaky Fläder (nej, inget skämt!)
Vilken målgrupp förutom möjligen 12åringar kan gå igång på att köpa en läsk som heter Freaky Fläder?
Det här knyter dessutom fantastiskt väl samman med den tidigare diskussionen om slentrianmässigt användande av engelska på svenska produkter (och i svensk reklam).

Det hela blir ännu sorgligare (möjligen roligare) när man tänker på den mängder pengar som har pumpats in, de löner som byrån har plockat ut och de människorna som har godkänt kampanjen.

Stay Bamboocha!

Faller ur system, tveklöst.

Jag tyckte att det var dags att ta mig an Jan Tschichold, helt enkelt, och när min vän Tomas Bodén (från Differnet) berättade om en sjutumssingel som han skall släppa på ett litet amerikanskt bolag så kändes allt självklart. Tschichold, och hans Nya Typografi, har legat och skavt i skallen ända sedan jag på allvar började intressera mig för grafisk form. Då, som tonåring och gymnasialt fascinerad av modernismen, ritade jag bauhausinfluerade affischer på löpande band men sedan kom jag av mig - Helvetica, Müller-Brockmann, Letraset och The Designers Republic tog över.
Antal Tschicholdinspirerade p/a/d-alster 1993-2004: 0. Som sagt, dags att göra något åt saken.
Antal Tschicholdinspirerade p/a/d-alster 1993-2005: 1. Resultatet skådas ovan (klicka på rubriken för att se en större bild)

Kortfattat kan man säga att omslaget tar fasta på skivans titel (Faller ur system, tveklöst) och är en krock mellan Jan Tschicholds Nya Typografi (med asymmetri, rött/svart och sanseriffer) och den klassiska symmetriska typografi som han ägnade sig åt efter kriget, under vilket nazisternas agerande fått honom att se skuggor av fascismen i den nya typografins strikta regler och principer. Det jag har gjort är att helt skamlöst kombinera den tidige och den senare Tschichold genom att placera hans sentida mästerverk, typsnittet Sabon från 1960-talet, i en strikt rasterlayout enligt 1920-talets nya typografi.

Franska räven

Hej bloggen, det här är mitt första inlägg.

Jag trodde att Loyals snygga patch skulle vara det sista jag gillade i frågan, men - aldrig säga aldrig ad infinitum - det här gillar jag ändå. Här kommer den största bilden på Groupies någonsin:

lika som bär.

Är det någon som läste Resumé angående att AMF Pensions (eller vilka det nu var) reklamfilmer (ni vet, hälsa på dig själv i framtiden) blev diskad från guldägget? De missade visst den här, som om jag inte minns fel vann något. Kolla även länken för fler annonser som är totalrippade.

Jag gillar...

Den här tjejen är bäst. "Giant Pin", mästerligt!

Det allra bästa

Det där med lekparker. Barn i alla åldrar som låtsas att de har roligt i någon sandlåda med hälften sand hälften kattavföring. Vidrigt. Varför har aldrig människan lagt ner lite möda på att låta barnen ha en snygg, stilig, cool, häftig och imponerande lekpark? De vuxna lägger ner allt-efter-hyran-och-räkningar på snygga, stiliga, coola, häftiga och imponerande vuxenleksaker. Från kanske Apple.
Men jag tror att någon har fattat grejen.
Barn.
Och.
Frukt.
Barn vill ju såklart ha en lekpark i form av frukter! När de vuxna ska leka med saker från ett äppelföretag så kan väl barnen åtminstonde få leka i en vattenmelon?
Jag tycker det känns rättvist. Gör att jag sover bättre på natten.
Bakom liljeholmens tunnelbana är adressen, precis vid trekanten. Ta er dit och ta er till toppen på vattenmelonen. Sen kan ni skämmas.

elvis is alive

Elvis uppbyggd av post-it lappar. Ni har säkert redan kikat på den, men för er som missat.

Copy på Engelska?

ML: Varför är det så att så få svenska reklambyråer vill känna sig vid svenska språket? Känns som att engelska slentriananvänds alldeles för mycket Kolla på senaste Lindexkampanjen (den med rumporna) - "We love bottoms" står det. Varför inte "Vi älskar rumpor"?
Jag tycker att det här återkommer hela tiden. Även i skolan så är det vanligt att det används engelska texter i väldigt omotiverade sammanhang.

Det känns som att det är en större bedrift att skriva en bra, cool, användbar, säljande, respektingivande och slagkraftig copytext på svenska än engelska.
GAAAH!!


DL: Men från min egen erfarenhet av studier tex så har jag alltid känt, speciellt här i utlandet där jag pluggar, att det varit svårare att skriva på sitt andrahandsspråk. Till stor del tror jag det beror på att på svenska så kan man massa sköna ordvitsar och man förstår ords dubbla natur bättre än i en kultur där man har ett annat språk.

Sen hör det väl till naturen för oss svenskar att det låter mer exotiskt och exklusivt om det är på ett annat språk. Vi har ju "alltid" sett upp till resten av världen... vilket ju bara är naturligt när vi ligger lite längst upp bort från det mesta. Det är rätt intressant faktiskt. Man kan se det här nere också (australien)... att de känner sej isolerade och försöker få saker att verka bättre genom att låna saker från resten av världen. Tex så ska saker vara stora och vackra som i USA men samtidigt så vill de gärna att de ska vara kulturellt, kvalitativt och väl formgivet som i Europa. Rätt lustigt det där... gräset är alltid grönare på andra sidan staketet eller?


R: Shit, jag har tänkt på samma sak. Det är faktiskt lite irriterande.
Jag tror det är samma sak bakom det som det är bakom utseendefixering och coolhetsnoja. Typ folk kollar på tv/film ser "kändisar" etc etc och ser upp till dem. Alltså, jag tror det är samma typ av effekt, inte samma effekt.

Svenska kan va såå snyggt och koolt om man bara vill och gör det rätt.
Finns ju massor med härliga ord.

Anna Svensson #2

Här kommer då uppföljaren...det är kul att snickra.

Spiders from Mars...


Spiders from Mars, part two, akrylfärg, MDF, akrylglas, cernitlera,
massivträ, bredd 730 cm, längd 595 cm, höjd 372 cm.


Målning som rymt, divynicell, epoxy, glasfiber, akrylfärg, MDF, lackfärg, 105x200x215 cm och 300x200 cm.

Anna Svensson #1

Upptäckte en trevlig grej häromveckan, nämligen konstnären Anna Svensson. Inte mycket mer att tillägga för tillfället det är spännande form i glada färger. Enjoy!



"Darth vader"
Gouache, ceternitlera och flashefärg
på bomullspapper.
112 x 291 cm


"Hide-and-seek"
Gouache och flashefärg på bomullspapper.
112 x 291 cm



"Jellybelly"
Gouache och flashefärg på papper.
50 x 130 cm


"All cats are grey"
Gouache och flashefärg på papper.
50 x 130 cm

Kommer du ihåg

Titta på...
http://www.plugin.se/gf-battle3/
http://www.plugin.se/gf-battle2/
...till temat från Joelbitar.