Lika som bär

Rubrik från tidningen Self Service


Förpackningar av designbyrån Silver


Affisch till Streets julmarknad


Är det här designåret 2005's märkligaste sammanträffade?

Seglarsynthpop

Någon gång då och då, väldigt sällan numera, kommer musik som får en att kasta vardagens gråtrista problem bakom sig och man vill bara dansa dansa. Detta har hänt minst två gånger i Sverige. Båda gångerna har två äldre killar som från första stund sa: "We oppose all rock n roll". De som sa det var Embassy från Göteborg, inför släppet av sin första skiva Futile Crimes.

Nu är det då dags igen med albumet Tacking och rent musikaliskt är det återigen fantastiskt. Personligen är jag nog inne på min 30:e raka lyssning. Den har krossat allt motstånd på playlisten i iTunes. Trots den fantastiska musiken är det form vi älskar att diskutera här på Groupies så måste vi naturligtvis behandla även detta omslag. Fredrik Lindson och Torbjörn Håkansson är båda ganska insatta och märkbart intresserade av det visuella uttrycket i sin musik och på scen.



De kanske inte är riktigt på Pet Shop Boys nivå vad gäller det totala formtänket, men de är snyggare, yngre och har bättre klädsmak.



Så raskt vidare till omslaget, bakom formgivningen står Vänskap från Helsingfors. Ett kollektiv på 3 grafiska formgivare. De jobbar bland annat med Colette i Paris. Vad tycker man då om omslaget? Rent instinktivt så känns det lite anonymnt och en smula tråkigt. Samtidigt som jag in nästa sekund kan älska just detta. Bra typografi, inget direkt revolutionerande men iaf. ett gott hantverk. Måste ju någonstans bestämma mig för vad jag ska tycka men i detta fall så får det gärna vara fint den ena dagen och mindre fint den andra.

Liebling R.I.P

Sveriges kanske finaste regissörskollektiv Liebling lägger ner till nyår. Ägarinnan Helena Bergkvist går från att film till bröd och öppnar bageri i Gamla Enskede. Suveräna Alphabetical Order kommer göra bageriets nya profil.

Mer video

Kan man inte älska det här? The Heavy Blinkers "Try Telling That to My Baby". Videon är gjord av Fluorescent Hill.

Min första kärlek

Jag minns det som igår, första gången jag mötte henne en sen höst i början av 90-talet. Hon var på semester i Wigan (UK). Hon var några år äldre än mig men vi var båda födda på 70-talet.

Kunde inte slita blicken från henne. Jag hängde rätt mycket med Brian Cannon*, hon var polare med The Verve på den tiden, hon var med på deras skivomslag och då i alternativ form. Hon såg helt underbar ut. Den vackraste jag sett! Hon var från USA, närmare bestämt New York.

Under mitten och senare delen av 90-talet började hon hänga med flertalet andra musiker i form av bland annat bandet Travis vilket jag inte på något sätt uppskattade. Vad tänkte hon och varför?

Vi distanserade oss mer och mer, men hade flertalet heta träffar under åren. Mest på lokala pubar i norra England och ibland i London.

Vi är inte ihop längre men vi är fortfarande mycket goda vänner och möts ganska ofta. Mötena är intensiva och det slutar ibland med att vi bråkar, inte träffas på veckor eller månader. Nu på slutet har det mest handlat om att jag vill att hon ska vara så där fyllig och vacker som bara hon kan. Något som hon själv inte är det minsta intresserad av, hon föredrar att vara smidig och smal.

Trots vår långa historia fick jag aldrig fått träffa hennes far, en skäggbeprydd herre från New York som gick bort 1981 bara några år efter hennes födsel.
Han hade tydligen inte legat på latsidan vad gäller barnfronten. Min kärlek hade flera syskon. Några väldigt vackra systrar men även en och annan trevlig bror, mer om hennes syskon framöver. Hon talade aldrig om sin mor men jag antar att hon också var väldigt vacker och med största sannolikhet kom från Schweiz.

Jag glömde en viktig detalj, hennes fars namn var Herb Lubalin och hennes namn var Avantgarde.

Jag älskar henne fortfarande, om än inte lika intensivt.



*Brian Cannon tribute följer under hösten.

Hejdå House i London

House, amerikanerna som nog är lika kända för deras fantastiska typsnitt med retroreferenser som merchandise, har stängt igen deras londonbutik. Sjukt tråkigt. Jag hann ju aldrig dit.
Såhär skriver de själva på deras blogg:
"It was a graphic artist’s wet dream—we designed the shelves, the wallpaper and the entire interior. Unfortunately, we didn’t design any customers."

House i london, R.I.P.

Höstkamouflage

Är ni precis som jag lite utled på tråkig Kamouflage. I så fall så är detta kanske något. Spring Collection från typotheque.com är t-shirts som är baserade på löv och örter som hittats på vägen till jobbet. Speciellt nyskapande kanske det inte är, men jag tycker de ser lite småtrevliga ut. Sen är det så att tjejen på bilden är skrämmande lik Annie Lennox från Eurythmics i väldigt ung ålder. Bara en sån sak :).