Michael Elmgreen & Ingmar Dragset

Konstnärsduon Elmgreen och Dragsets verk varierar. Bland det senare finns en installation på Tate modern i London. I museumets nedre plan har dom stängt in vad som enligt ögat ser ut som svalor emellan fönstrena, som kämpar för sitt liv men egentligen är det bara uppstopade djur med ett mekaniskt innanrede. Dom själva beskriver installationen såhär

In The World It's 4 O'Clock, which is about the fact that on this tiny scale we see this little bird struggling and there is nothing we can do about it - just like there is nothing we can do about anything that is happening across the world.

En av deras lite mer omskrivna installationer som jag gillar mest är deras Prada Butik i öknen i Texas. Som en stående installation av hur modet såg ut hösten 2005 kommer denna butik aldrig att öppnas. Butiken är ett samarbete med Prada Group och självaste Miuccia har valt ut skorna och väskorna som finns i butiken. Den kommer stå där orörd i förhoppningsvis all evighet.

Gelitin

Från Jätteälgar i Norrland till uppstoppade rosa jättekaniner i Italien. Österrikiska konstnärskollektivet Gelitins senaste verk är en 200 fots jättekanin som ligger på berget Colleto Fava i norra Italien, dom säger själva att den stickats av jätte mormödrar och dess enda mening är att du skall känna dej liten i jamförelse.

Kolla in Gelitins site, dom sysslar med mycket olika tokiga saker.

Groupies Söndag

Bearbricks world show i Milano.

UNG 06/07 har öppnat sin ambulerande utställning i Svensk Forms lokaler på Skeppsholmen. De uppmärksammar ung form - bland annat Little Big Love. RBG6 har gjort profilen.

On Air - The Visual Messages and Global Language of MTV. En sammanfattning av alla animationer som har gått på MTV sedan starten.
Förlaget Die Gestalten säljer även typsnitt, till exempel stiliga Adhesive

Tidningen XLR8R satsar hårt på design. Sans Nom designade deras januarinummer. Ena halvan av Sans Nom - Jemma Hostetler - har en fin portolio.

Killen bakom Googles logotyp(er)

Marian Bantjes uppdaterar sin portfolio. Mycket snygg typografi, t.ex. You and me.


En annorlunda krigsfilm. Och en annorlunda musikvideo.

Sommarstuga vid havet? - Glöm det

I en tid då allt fler och fler överger de städer, tätorter och byar de vuxit upp i, börjar man fundera, är det verkligen så bra inne i den stora staden. Undetecknad gjorde just detta för snart 7 år sedan och flyttade söderut till den "stora staden" Stockholm och visst blev allt lite roligare.
Ibland längtar man dock tillbaka, till tystnaden...

Lösningen är här och det kommer från ett sådant oväntat ställe som Australien kanske inte direkt kännt för sina stora mörka skogar. Arkiteketen Andrew Maynard har skapat en slags lyxvariant av var liten pojkes högsta dröm en grym trädkoja. Skälet är mycket nobelt: - Förhindra skövlingen av våra skogar.

Så glöm sommarstugan vid havet och satsa på en trädkoja modell härlig.

Stickat på Beckmans

En kort notis om Beckmans årliga stickvisning som är nu i helgen. Modetvåor står för det stickade, formtvåor för scenografi och reklamtvåor för det grafiska. Jag gillar verkligen affischen, mycket mycket fint.

Ringar som får blinda att hoppa till

Ambre France är en samling av sköna prylar med alternativ design skapad av en ung kvinna från England. En av produkterna hon har tagit fram är en kollektion silverringar under namnet "Braille". Ringarna har försatts med blindskrift och ord som "Do not touch", "Hands off", "Touch me up" och "Touch me" finns att välja mellan. Ringarna finns att köpa i en rad olika färger, då färgen sitter på insidan så klart. Check it out!

100

Vi gratulerar oss själva till 100 stycken fina groupiesposter.

Studera! Studera! Studera! - Del 1

Oavsett om man drömmer om att bli florist, kärnfysiker, grafisk designer eller världshärskare så är det alltid lika förvirrande och i många fall ganska läskigt när det börjar närmar sej att bestämma sej för vart man ska studera. Det handlar ju inte bara om vart man potentiellt hamnar i världen, vad institutionerna ifråga har att erbjuda, vad man själv har för drömmar och mål utan även också om den rent ekonomisk frågan. Som ni säkert märkt har vi här på groupies högkvarteret en viss förkärlek för vackra och inspirerande saker – ni vet färg, form, funktion och allt sådant där – och tro det eller ej, men del av oss har spenderat en ansenlig tid åt just studier inom detta område och nu tänkte vi med ett varmt hjärta dela med oss av våra varierande studieupplevelser i denna artikelserie. Ni kommer få följa med på en förhoppningsvis inspirerande bland den självutnämnda prettoeliten dels i Sverige, kanske för att ta en avstickare ut i Skandinavien och med största sannolikhet med ett stort steg rakt ut i den stora vida världen – med allt från självlärda extremister till galna globetrotters och med allt de varmhjärtat vill dela med sej av. Det här är alltså första delen i denna serie och först ut är ingen mindre än David Lindström som för några år sedan fick storhetsvansinne och flyttade till Australien.

För ungefär två och ett halvt år sedan, kanske närmare tre faktiskt, fick jag ett erbjudande att tillgodose mej mina två års semidesignrelaterade studier vid den mytomspunna institutionen Nackademin i Stockholm på ett av tre valfria universitet i Australien. Det skulle fungera som så att min ”Engineering in Virtual Reality” från Nackademin efter ett och ett halvt års studier på ett av de tre valfria universiteten i Australien skulle transformeras till en Bachelor of Design (Visual Communication) vilket i mina öron självklart lät väldigt lockande. Det var en perfekt möjlighet att byta den lätt monotona svenska vardagen och vinterkylan mot en förhoppningvis het, passionerad och avslappnad livsstil down under. Jag hade efter lite research och hjälp av några glada lirare på CIS att University of Newcastle skulle bli min hemort för några år framöver. Det verkade som en skön universitetsstad (naturligtvis med många grymma stränder) vars designutbildning hade, enligt utsago, ett gott ryckte inom den australiensiska designscenen. Dessutom var det billigare att studera och leva just i Newcastle än i Sydney, som förövrigt bara låg ett två och en halv timme långt stenkast med tåg bort, så det blev ju det naturliga valet för en halvfattig svensk student som jag. Det är som ni säkert förstår inte billigt att studera utomlands men man kan trösta sej lite med det faktiskt går att leva på det man ”får” av CSN. En termin på University of Newcastle kostar i runda slängar 50000 svenska riksdaler och CSN bidrar med strax över 70000 per 19 veckor – vilket innebär att man får bidrag för 38 av de 52 veckor vi har på ett jordår. Eftersom det är ”lite” billigare att leva i Australien och om man har ett ekonomiskt lagt sinne, dvs. snål och villig att jobba lite på sidan om, så går det att leva på denna summa. Min rekommendation för folk som är intresserade av att sticka down under för studier är att råna en bank, eller jobba extra nått år och spar undan en slant – det är de värt. Den givna frågan är ju då: Är det värt att dra på sej smått enorma summor i CSN skulder för att plugga några år i Australien? Svaret: Lätt värt!

Min uppfattning om studier har alltid varit att det blir vad man gör det till och de här är något som jag funnit väldigt sant här nere i värmen. Till skillnad från hemma i Sverige där folk inte direkt tvekar på att flytta till den stad där ens ”drömutbildning” finns så har folk i Australien en något mer avslappnad attityd och väljer gärna något som låter intressant på det universitet som finns nära till hands – oavsett om det egentligen är något de brinner för eller kanske ännu mer är lämpade för. Det här leder till att många av de man studerar med egentligen inte direkt brinner för det man själv står i storan låga för. Det här stämmer säkerligen för flera institutioner hemma i Sverige också men rent generellt sätt så har i alla fall jag fått för mej att en svensk har högre studiemoral och rent intresse än vad en laid back aussie har.

Det här är på gott och ont; det gör att de kan vara lätt att falla in i slapphet och bara glida runt på beachen (vilket iof inte är helt fel med tanke på strändernas, vädrets och surfflickornas kvalitet) men också till att lärarna blir väldigt glada av att ha en studiekåt svensk till hands. Mina studier har varit präglade av just det här; att lärarna sett att man har någon form av talang och är jäkligt intresserad av det man sysslar med och vill syssla med. Detta ger väldigt mycket utrymme för att ”hitta sej själv” i designdjungeln. Det finns kurser och moment i de obligatoriska där man i stort sett får och uppmuntras till att göra vad man vill – under vissa förutsättningar såklart. Saker som de här är för mej i alla fall oerhört sporrande; att kunna snacka med riktigt skarpa och erfarna lärare/industrirävar om sina projekt/tankar/drömmar om saker och ting för att se få ta just dessa koncept till att faktiskt skapa ett fysiskt artefakt som återspeglar dina personliga värderingar och aspirationer är för mej helt ovärderligt. Faktum är att för mej så visade sej denna lärare-student relation vara så spännande och givande att jag valde att läsa ett extra år, ett Honours år, vid samma institution.

Att läsa ett Honours år, vilket enligt skolverket översätts till typ en magisterexamen, är väldigt annorlunda jämfört mot en vanlig Bachelors degree – i alla fall vid University of Newcastle. För det första så är det väldigt stränga intagningskrav på de som blir antagna – man ska ha presterat bra akademiskt och praktiskt samt uppvisa potential – och för det andra så opererar hela utbildningen som en studio där i studenterna arbetar med riktigt klienter i arbetsgrupper mot betalning. Denna miljö tvingar (tvingade) en naiv nyexad student, som vi alla är när vi precis ska ta våra första stapplande steg ut i de stora vida, att lära sej helt nya sätt att kommunicera; från att leda sin arbetsgrupp till att hålla riktiga deadlines till relationer mellan klient, arbetsgrupp och tryckeri. Utöver denna industribaserade inlärningsmiljö, som är det som i slutänden förmodligen är det som ger dej ett jobb, så krävs också att man utför en rigorös akademisk forskning inom ett för kursen relevant område vilken ska lämnas in som en avhandling och presenteras för en akademisk elit. Allt naturligtvis för att plåga och skrämma skiten ur oss studenter.

Som om inte trycket från alla projekt med klienter med tillhörande deras temperament och deadlines kombinerat med den 15000 ord långa avhandlingen inte är nog så uppmuntras man också att starta ett gäng självinitierade projekt som kan va i stort sett vad som helst mellan himmel och jord. Naturligtvis så ska man kunna knyta det till utbildningen, vilket är inom design, som i sin tur förmodligen är ett av de mest arbiträra uttrycken vi använder oss av i vår vardag vilket självfallet är till vår fördel eftersom det kan vara lite vad som passar för stunden. Man uppmuntras att koppla dessa självinitierade projekt till sin forskning, vilket tro mej gör det hela en aningen mer hanterbart och för den delen helt klart mer underhållande. Själv valde jag att forska om könssjukdomar och hur man potentiellt kan öka medvetenheten om säker sex bland ungdomar genom att använda sej av mjukisdjur. Detta projekt slutade i en härlig korsbefruktning av olika discipliner och resulterade i att jag sydde, för hand, 5 stycken härligt kramgoa könssjukdomar i form av 20-30 cm höga mjukisdjur var och för sej utrustade med en liten ficka för kondom; så att ägaren i fråga kan ha en könssjukdom bredvid sängen sin och samtidigt kunna skydda sej mot just könssjukdomar med den medföljande kondomen.

För er som undrar lite vad för andra saker jag hittat på under mina två och ett halvt år på andra sidan klotet så kan här skådas ett litet vackert kollage:

Så efter nästan 3 års studier och galna äventyr på andra sidan jorden så sitter jag nu här på min soligdränkta balkong med härlig frappuchino i handen snett sneglandes på ett papper som säger att jag har förtjänat första klassens Bachelor of Design (Visual Communication) (Honours) och funderar stillsamt för mej själv: Vad härnäst? Idag Australien; imorgon världen?

Typografi-inspiration

Japanerna Dainippon betraktar sig själva som typography performers.
Här är tre smakprov:






Amazon har deras bok Type Card Play Book.

MIFFO

Den schweiziske konstnären Olaf Breuning reser världen runt med sin engelska kompis Brian Kerstetter och sätter provisoriska kaninöron på statyerna på Påskön, ballar ur helt i traditionell panflöjts-dräkt i Macchu Picchu och bakar in ansiktet i pizzadeg i L.A, i filmen "Home"från 2004.Född 1970 i Zürich, & bosatt i New York, slog Breuning igenom ordentligt under 2000 med utställningar på bl a Centre Pompidou & Swiss Institute i N.Y. Med sin blandning av regisserade foton, totala lekfullhet och explosiva bildspråk, som involverar plastskelett, paintball-gevär, lösskägg och "crazy lenses" är han av de mest avspända intressanta samtida konstnärerna idag. Han håller till på Air De Paris, samma galleri som den forne insektsvetaren och konstnären Carsten Höller (gift med Miriam Bäckström) är på. Kolla in.

http://www.airdeparis.com/olaf.htm

Veckans Video

Ladies and gents. Världens just nu mest intressanta och underbara grupp Hot Chip
är tillbaka med nya albumet The Warning. Till detta så släpper de nu videon
till spåret Over and over. Regissör är Nima Nourizadeh

Avnjut och dansa en smula...

Groupies Fredag

Foto: Fredrik Harkén

Samlade gosaker i form av länkar:

Josef Muller Brockmanns samlade affischer. Inspiration till helgen.

Danmark - ett varumärke som behöver förnyas och här.

För er som har vägarna förbi london:
M/M (Paris) har utställning. Öppnade igår, den 16e, och håller på fram tills 25 Mars på Haunch of Venison. Och Zak Kyes "All that is solid melts into air" på Kemistry Gallery.

Vassa eggen intervjuar franska Vouges AD

Typeology, ny pdf-tidning om typografi

Great Works gör Bon. Tidningen Bons nya www är en imponerande flashsida där man har möjligthet att zooma utvalda sidor till perfekt läskvalité. Sverige representerar!

Show Studio gör event för Umbro. Philip Treacys debutkollektion med lyxigt sportmode lanseras med ett projekt fotograferat av legenden Nick Knight.

Det kan inte vara sant

Det tog inte lång tid innan jag läst ut denna 151gr lätta bok, men oj så roligt jag hade.
Konstnärskollektivet GuiltyGuilty, som består av två personer samlar varje dag in löpsedlar från våra kvällstidningar.
Sedan träffas de en gång om året för att ta i sär och sätta ihop löpsedlarna. De skapar bättre och framför allt roligare rubriker.
När de tejpat ihop deras nya löpsedlar, cyklar de ut på stan och hänger upp dem.
Men folk verkar inte tycka det är lika roligt som jag gör, de nya löpsedlarna slits ner.
Expressen har till och med polisanmält de "falska" löpsedlarna.

Köp den!
ISBN: 9189632060
Förlag: Kartago

Adidas by Peter Saville

Titeln säger väl allt. För er som inte tycker att 50 cents eller Petters Reeboks e så heta och föredrar nåt annat så ger Adidas er 2006 års hittills mest intressanta samarbete. Det har inte kommit nån pressrelease ännu men hittade iaf dom här bilderna. Enjoy !

Intervju med Andreas Nilsson

Andreas, 33 år gammal, bor i Göteborg

Andreas Nilsson är en konstnär från Göteborg som gjort väldigt mycket väldigt bra saker. Han har upphöjt gif-animationen till en konstform (och var både före och bättre än exempelvis Åbäke och Kitsuné, även om de båda skiljer sig ganska mycket i idé, manér och inställning till sig själva). Han har ställt ut sjukt många pannkakor på Moderna Muséet (roligt rykte jag inte vet om det är sant: Coolofs flickvän käkade upp en av pannkakorna och blev magsjuk?). Han har surrat fast nämnda pannkakor ombord på en bil och åkt "över gränsen". Han har byggt enorma saker av hö, han har gjort ett litet troll av parmaskinka, han har gjort så mycket bra saker att man lätt går av på mitten. Andreas Nilsson är min favoritkonstnär, jag älskar vad han gör. Jag brukar ha hans grejer som bakgrund på jobbet - folk blir omedelbart förvånade, glada och intresserade och jag får än en gång möjlighet att dela ut adressen till Andreas hemsida: http://www.silverbullit.se/andreas/

/Jacob, som härmed lämnar över till Martin som mailledes ställt några frågor till Andreas - och, tack att det är sant, även fått några svar:

Andreas Nilsson är mannen bakom The Knifes nya video Silent Shout. En mörk och tranceflirtande låt med en fantastiskt fin video.

Hur gör du? Vilka jobbar du med? Själv?
- Jobbar jag inte själv så är det i samarbete med en liten krets människor. De lystrar till namnen Johannes Nyholm, Rasmus Hägg* och Per Isak Snälls.

Och vilka tekniker föredrar du? Animationerna i Silent Shout känns
väldigt analoga.
- Jag föredrar ingen speciell teknik egentligen. Man är ju inne i olika faser hela tiden, samtidigt som musiken styr val av teknik och estetik till stor del. Men det är nog så att jag är mer intresserad av äldre animatörer än Pixar-studions missfoster. När jag tänker efter mår dåligt av ganska mycket gjort efter 30-talet. Mossan växer och frodas, kan man säga.

Är Oskar Fischinger en stor inspiration? Det känns som det varit en
inspiration till videon.
- Det är mer än en inspiration, jag har utgått från hans "studie"-serier. Samplat bitar och byggt collage av dem. Jag gillar hela den där skolan. Det utopiska och visionära som fanns i den tidens modernistiska rörelser. Tänker ofta på hur den tidens konstnärer förhöll sig till musik och det eteriska och abstrakta. Figurer som bl.a på Viking Eggeling, Wassily Kandinsky och Klee.

Hur är hårdrocksdvärgen gjord? Och hur kom den idén upp?
- Det är ett videocollage i Adobe After Effects. Ingen 3D compositing. Det är en karaktär jag gjort varianter av i många år. Första gången jag gjorde den tror jag var på en utställning i Oslo 1997. En skulptur föreställande en krum långhårig dvärgliknande figur. Kommer ihåg att jag hade gjort huden av parmaskinka. Det är en bild av den missanpassade tonåringen som en muterad avkomma av samhället. Köpte Black Hole-kompilationen strax innan jag gjorde videon. Den betydde ganska mycket för mig när den gavs ut och de tankarna kom tillbaka.

Och hade den idén fortfarande varit aktuell även om inte Karin och
Olof inte vill visa sig i sina videos?
- Antagligen.

Vad betyder de små små människorna som går omkring?
- Hela videon vinner mycket på att det som händer är av outtalat syfte. Det är ju poesi vet du...

Vilka videoskapare tycker du är intressanta idag? Jag tänker lite på
Michel Gondrys skruvade och Chris Cunninghams otäcka saker när jag
ser Silent Shout.
- Paperrad har gjort bra grejer till Lightning Bolt tycker jag. Sen har jag nyligen sett en fin animation av Chiho Aoshima. Har inte så bra koll på vad som görs och av vem på MTV och så där.

* Snygga audiovisuella experiment signerade Rasmus Hägg och Dan Lissvik finns på www.thestudio.se. Deras nya singel No Comply som kanske har kommit, eller kanske snart ska komma, är oerhört bra



Se Silent Shout på den nyöppnad Burning TV.

Work Out!

Liljevalchs Vårsalong 2006

Bakgrund
Vårsalongen har sedan starten 1921 varit en instutition i svenskt konstliv. Under början av 70-talet genomgick Vårsalongen en stor förändring och gick från att presentera etablerad konst till en mera amatörinriktad konst. Delaktighet blev ledordet. Inte helt oväntat skrämde det här bort många etablerade konstnärer. Inte heller oväntat blev kvalitén skiftande. Nu beskrivs Vårsalongen som ett problembarn i den officiella katalogen. Träffande och rolig beskrivning.
Vårsalongen är dock fortfarande en av de mest intressanta utställningarna i Sverige – eftersom vem som helst som är svensk medborgare tillåts att söka. Vilket i teorin skulle skapa en fantastiskt oförutsägbar och skönt populistisk utställning.
Förra året gjordes en rad ändringar: design, konsthantverk, slöjd, arkitektur, mode och grafisk formgivning innefattas nu alla inom ramen för Vårsalongen.

Hur detta reflekteras är inte lika solklart som deras formuleringar i katalogen. Merparten av sakerna på Vårsalongen är fortfarande ointressanta och hantverksbaserad. När hela svenska folket har möjlighet att ställa ut så är min milda åsikt att det måste finnas intressantare saker än Anneli Kuismas teckningar. Det som lämpar sig är de stora konceptuella sakerna. Det som inte går att värja sig emot.


Formen
Stefania Malmsten och med Johan Cnattingius är ansvariga för den grafiska formen kring årets Vårsalong. De använder ett grepp som jag är extremt svag för: statistik. Det känns också helt rätt för en utställning av det här slaget – öppen för alla, innefattar många discipliner.
Research and Development ansvarade för förra årets form. Och i jämförelse så var den snyggare, hård kursiverad seriftypografi, men den här är antagligen mer gångbar: ett stort mosaikmönster som visar sig vara statisk på vad som finns. Smart! Mosaikens svala, nästan dammiga färgval, kan väl däremot inte vara ett helt lyckat färgval för en sån här, i alla fall på pappret, ”färgstark och oförutsägbar” utställning? Hur kan man inte landa i GULD, FLOURECERANDE, OMATCHANDE osv? Det vore nog min första tanke.
Katalogens brödtext är däremot sjukt bra, stor och tydlig. Pappret i katalogen har dessutom, för att vara någon form av dagstidningspapper, en imponerande vithet.

Bra grejer

Konstrea – Konst är Fint, Dyrt och Svårt. Därför gillar jag alla försök att såga av benen på den höga häst som alla konstfördomar rider på. Konstrean kan närmast likna en marknadsplats som säljer konst (tavlor) för 199:- styck. Tyvärr är det mesta fult och långt ifrån intressant. Men idén är så pass bra att jag inte kan låta bli att tycka väldigt väldigt mycket om det hela. Galleriet Candyland gjorde ett liknande projekt på Konstmässan i Sollentuna förra året då de sålde konst per meter.
Kan ingen ta på sig ansvaret att göra en fullskalig postorderkatalog för konst?

Gisela Schink – Jag orkar inte knulla längre – vill du ha en väska? - 400 väskor har hon hängt upp, för att hon inte orkar knulla längre. Vem orkar egentligen bry sig om sex när man har 400 åtminstonde ganska snygga väskor? Om det här, likt Tracy Eamins Everyone I Have Ever Slept With-tält, betyder att hon har haft sex med 400 personer så blir det nästan ännu bättre. Promiskulös och rolig konstnärinna!
Nacho Tatjer – Can of Pickled - Jag gillar det här! Svart/vitt, direkt, ganska fult och med en rolig fisk. Dessutom fick det mig att tänka på Andrea Luglis bok Black and White Graphics(fantastiskt fina grejer).
Annat bra: Research and Developments bok Design: Stockholm, Emma Kihls fotografi Books of Mortality och Martin Nordströms Light Men, Children and Dogs.

Groupies Fredag

Finska Vänskap uppdaterar sin portfolio. Skivomslag till Embassy och Harlem. Affischer till Odd Projects. Och massor av roligt.

Bruil & Van de staaij säljer prenumerationer på massor av bra tidningar inom grafisk design, typografi, arkitektur m.m. Även KesselsKramers bok 2 kilo finns där. Missa heller inte tidningen Dot Dot Dot!

Wieden + Kennedy startar utbildning. Wieden+Kennedy 12 blir namnet. Ska fungera som ett labratorium för kreatörer inom design, copywriting, mode, arkitektur med mera.
För 15 000 dollar om året erbjuds man projekt mot riktiga kunder med handledning av de bästa i branchen.

Beckmanselever har tillsammans med Defyra gjort grejer till Möbelmässan.Kolla speciellt in den sköna bokhyllan under view 05.


Flickr vet vad folk har i sina väskor.

Fina fotografier hos Gneborg

Franska duon Geoffrey Cottenceau och Romain Rousset, som går under namnet Gneborg, visar fina fotografier på deras site.

Symbolism

Jag hoppas att ni hann köpa ett ex av den plansch som den av Groupies sedan tidigare hyllade Michael C Place gjorde för Blankas räkning. Helvetica men ändå inte. Jag är FÖR.

Juicy Fruit

Ett barndomsminne har gått förlorat, detta är enbart hemskt. Juicy Fruit omprofilerar sig.

Groupies hyllar:

A minute

RBG6!
Två svenska killar med en passion för cyklar gör antagligen något av den bästa grafiska formen i Sverige just nu.
Jag upptäckte dem när de fortfarande hette Jag och Joel + Lars. Sen flyttade jaget till Umeå och startade eget. Kvar var Joel och Lars som fortsatte under förkortningen RBG6, Rödabergsgatan 6.
De har gjort saker som har fått mitt hjärta att slå lite snabbare (The Ark-videon One of us is gonna die young), saker som har fått mig att bli lite nykär gång på gång (typsnittet Kada) och nu senast: en reklamfilm för Orange så pass bra och fin att jag inte har kunnat andas på flera minuter.
Hade Orange beställt en fokusgrupp med endast en deltagare - mig - för att ta reda på hur deras nästa reklamfilm skulle se ut hade jag (förhoppningsvis) svarat: tejp, vägg, plaststol och stopmotion.

Hursomhelst, filmen är närmast fullkomlig - RBG6 lyckas koppla ihop sjukt snygg yta med ett tydligt och rakt koncept.


PS. På temat tejp så rekommenderar jag att ni kollar upp boken Tape - an excursion through the world of adhesive tapes (isbn: 3-89955-088-9) den innehåller allt kul man kan göra med tejp: typsnitt, kläder, väggdekoration och en fotboll. DS.